Så nära, men ändå så långt ifrån

19.5: NIK - IFK 3-0 (0-0)
Efter magplasket mot LBK senast bestämde vi oss för att bita ihop, ta oss i kragen och åka till Nykarleby för att visa vad vi går för och på allvar utmana serieledande NIK om segern.

Det märktes redan i omklädningsrummet att det var ett helt annat IFK som laddade för match. Nu var glöden, hjärtat och koncentrationen där. Det blev inte heller kvar i omklädningsrummet utan följde med oss ut på plan.

I den första halvleken spelade IFK sin bästa fotboll på väldigt länge. Laget hölls kompakt, vi vann de flesta närkamperna och vi krigade för varje boll. Dessutom såg vi en kreativitet i offensiven som saknades helt mot LBK. Närmast en fullträff kom Samu Jaatinen och Sergei Kalinin, men Jaatinens skottförsök gick förbi medan målvakten parerade Kalinins.

De fina kämpatakterna fortsatte även i den andra halvleken, även om NIK inledde starkt och pressade på för ett ledningsmål. Men vi var farliga när vi stack upp. Så höll det på - i 85 minuter. Då tappade vi bollen och NIK kunde kontra in 1-0. 2-0 kom på den billigaste straffen som dömts på Skogsvallen på många år, medan NIK:s kapten Simon Kula skruvade in 3-0 på en frispark från 25 meter.

Vi var förtjänta av ett bättre öde i den här matchen, men fortsätter vi spela så här så kommer också poängen.